Några ord om samlande
Mycket har sagts om varför folk är intresserade av att samla på sig saker. Allt ifrån att människan
fyller ett grundläggande behov som var gällande i stenålderns jägar och samlarsamhälle, sentimentala
skäl, eller varför inte att man vill bevara saker för framtida generationer. Oavsett varför, så är
det något som har fascinerat mänskligheten i långa tider, och fortfarande gör.
Varför samla på mynt och sedlar?
Nu för tiden finns en uppsjö av samlarområden, som t.ex. telefonkort, autografer, nyckelringar,
kapsyler, samlarkort mm. Varför skall man då välja att samla på saker innom det numismatiska fältet?
De flesta samlare halkar på ett eller annat sätt in på sitt samlarområde, så det kanske är inte så
enkelt att säga varför man har valt att samla på just det man gör. Man kan dock framhålla några av de
fördelar som finns med numismatiskt samlande.
Att samla på mynt går nästan lika långt tillbaks i tiden som det har funnits mynt, och är ett av de
första symboliska samlarområden. Under romartiden samlades det på mynt (inte bara av ekonomisk hänsyn),
både från äldre romersk tid samt gamla grekiska mynt. Myntsamlandet var då troligen mer utbrett än
under medeltiden. Förklaringen till detta är enkel. Mynt användes mer vid transaktioner under romersk
tid än under medeltiden, då ekonomierna mer drevs tillbaka till det gamla bytesamhället. I och med
myntens och så småningom sedlarnas ökade betydelse och användning, så har samlandet av dessa ökat.
Man kan konstatera att samlandet av mynt och sedlar aldrig har varit så högt som i dagens läge.
Många nya samlare har tillkommit nu när euromynten har införts. Att samla på något som som används av
alla människor över hela världen, som byter hand ofta samt har så stor betydelse i världen kan alltså
vara en drivkraft för vissa samlare.
Det numismatiska intresset är stort och spritt över hela världen. Det leder till att man kan skapa sig
en hel del kontakter och lära känna andra människor, som kanske har ett för oss främmande tankesätt
men som man delar ett gemensamt intresse med. Numera är det lätt att skapa sig sådana kontakter via
internet. (exempel på bra länk). Dessutom får man ett intressant tidsfördriv när man är på
semester, genom att besöka myntaffärer, marknader, auktioner mm. Det kan också vara kul att köpa som
minne ett historiskt mynt eller sedel från det land man besöker istället för en massproducerad
turistsouvenir.
Mynt har tidigt använts för att föra fram olika budskap. De olika motiv som bland annat kan förekomma
är: symboler för staten (t.ex. Athens ugglefigur från omkring 500f.kr), avbildning av härskaren (t.ex. Augustus
porträtt 27 f.kr.- 14 e.kr.), politiska åsikter (t.ex. Marianne avbildad på franska republikmynt), samt
familjetillhörighet (t.ex. vasakärvarna på den polske kung Sigimunds mynt, från slutet av 1500-talet). Ju mer man
samlar, destå mer lär man sig om mynten och därmed den tidens historia och rådande åsikter.
Motiven kan också vara intressanta ur ett estetiskt perspektiv, speciellt då vad gäller sedlarna.
Man kan också intressera sig av att samla speciella motiv som djur, byggnader eller forskare.
Förutom motiv, kan mynten och sedlarna vara laddade men en speciell typ av berättelse. Vi har Erik XIV
blodsklippingar, historian om kotian, kejsar Caligulas fuskande med denarmynt, Portugisiska
bankrånsedlarna, piratdubloner och mycket mer. Sådana saker lockar en hel del samlare, med ett litet
stycke historia i vår nutid. Det måste också sägas att samla ett mynt från gamla tider kan vara
betydligt billigare än att samla något annat dåtida föremål.
Detta leder osökt in på nästa fråga som den potentielle numismatiska samlaren säkert tänker på,
nämligen hur dyrt är det? Kostnaden beror helt på vad man väljer att samla på. Det enklaste och
billigaste är samtida och kanske upp till 70 år gamla mynt och sedlar. Som nybörjare bör man först
starta med dessa, så att man får en gradvis erfarenhet, samt en bas för det samlarområde man valt.
Numismatiskt samlande är som tidigare nämnts stort och utbrett i hela världen, vilket borgar för att
intesset inte skulle utsättas för allt för kraftiga svängningar eller upphöra. Man skall dock undvika
samlande som ren spekulation, men det är inte fel att tänka att köpa så billigt som möjligt, för att i
framtiden om man slutar att samla skall lättare få tillbaks pengarna med helst en förtjänst till.
För att försvåra misstag och betala för mycket, bör man skaffa sig bra referenslitteratur, där priser
finns angivna för de olika skicken mynten eller sedlarna är i. Bra litteratur för Svenska mynt och sedlar
är Myntboken (senaste årtalet helst). För utlänska sedlar och mynt är det Krauses world coins respektive world paper money som
gäller. Dessa böcker är stora som telefonkataloger, och finns dessutom uppdelade för olika tider. Man
kan dock alltid hitta dessa böcker på biblioteket, och i flera fall låna hem ett exemplar.
Det är också bra att gå med i en myntklubb, då man kan få hjälp av erfarna samlare.
Rätt kvalitésbedömning är viktigt. För mynt gäller följande:
För sedlar gäller följande:
Prisuppgifterna kan variera kraftigt mellan de olika kvaliteérna, speciellt gäller detta sedlar. Det beror
mycket på de psykologiska gränser som råder. Många sedelsamlare t.ex. accepterar inte sedlar som är upp
till 30-40 år gamla om de inte är i det närmaste ocirkulerade. Dock gör man då undantag om det är sedel
som är svår att få tag på. Vad som är svårt i ett land kan förstås skilja sig mot vad som är det i ett
annat land. Tillgång och efterfråga med avseende på estetestik, sällsynthetsgrad, och intresse avgör vad
man får betala tillsammans med en visst mått av chans. Säljare som inte vet vad de säljer tenderar att
övervärdera mynten och sedlarna. Som riktlinje bör man betala under katalogpriserna, och endast bryta mot
detta om det är ett sällsynt och eftertraktat objekt.
Några ord om rengöring. Det är inte konstigt att vilja få upp kvalitén på sina mynt och sedlar. Både för
att uppnå en estetisk och prishöjande effekt. Problemet är att garantera en lyckad effekt. Många
myntsamlare tycker att en orörd beläggning (patina) inte skall tas bort. Detta dels för att man anser det
vackert och naturligt för gamla mynt. Det känns också mer historiskt än ett blankputsat mynt. Jag tänker
inte lägga mig i denna estetiska debatt, utan bara säga några ord om man känner sig för att rengöra sinna
objekt. För mynt så gäller först och främst tvål och vatten eller alkohol, vilket man rengör med fingrarna.
Inget borstande!! (lämnar repor). Glöm inte att tänka på noggrant torkande av myntet om man använder vatten.
Andra kemiska preparat skall man vara försiktig med (det finns en hel del mer eller mindre fantasifulla
förslag). Sammanfattningsvis kan man säga att så liten påverkan som möjligt är bäst om man inte är kunnig, vill man
ändå göra detta så är det bäst att testa på billiga objekt.
Slutligen något om förfalskningar. Förfalskningar förekommer både för mynt och sedlar. Man kan skilja på
två olika huvudtyper av förfalskningar, den som är avsedda för allmänheten, samt den farligare typen, de
förfalskade mynt och sedlar som är avsedda att lura samlaren. Den typ som är riktad mot samhället har
funnits i alla tider. Förr blandade man ut guldet och silvret med oädlare metaller. Förövaren kunde vara
en enskild person, men också en stat, som på så sätt tog hand om sin dåliga ekonomi. I vissa fall gjordes
dessutom förfalskningar av mynt i oädla metaller. Många av dessa förfalskningar i oädla metaller var inte
avsedda att lura någon, utan acccepterades ändå p.g.a. myntbrist (vilket får mig att tänka på då jag var
yngre fick sega råttor i växel istället för 10-öringar). Moderna förfalskningar riktade till allmänheten
består mest av sedlar. Den första förfalskningstypen är inte så skadlig för en samlare, då den kan visa
sig vara mer värd än den äkta myntet/sedeln. Detta beror på att det kan finnas en intressant historia
bakom (som t.ex. kiev tiorna-förfalskade 10kronorsmynt från 1991). Det finns också en hel del samlare av
dessa förfalskningar, samt utbudet är litet då staten förstör alla dessa förfalskningar den får tag på.
Värre är det med förfalskningar avsedda att lura samlare. Dessa brukar utföras på objekt som har högt
samlarvärde för att maximera vinsten. Att upptäcka förfalskningar kan vara svårt, men det finns vissa
riktlinjer som om man följer minskar risken att få en sådan i sina samlingar.
-Om man får ett erbjudande som låter för bra för att vara sant, så är det tyvärr oftast så. Man måste
tänka sig, varför säljer personen detta objekt så billigt? De flesta dyrbara objekt är detta p.g.a att
de är sällsynta, så hur troligt är det att en okunnig person sitter på ett sällsynt mynt/sedel?
-Om du är det minsta osäker efter ett köp, fråga någon annan kunnig, mynthandlare eller andra samlare.
-Skaffa erfarenhet. Med tiden lär man sig känna igen äkta från falskt. Med hjälp av litteratur som
handlar om förfalskningar kan detta underlättas.
-Köp dyrbara och sällsynta objekt från pålitligt håll. Din lokala mynthandel är ett bra val. Skulle de
mot förmodan släppa förbi ett förfalskat objekt, är det lättare att returnera varan.
-Hjälpmedel som linjal och våg kan avslöja förfalskningar, detta gäller speciellt guldmynt som måste
hålla bestämda dimensioner.
-Romerska mynt kan äkthetsbestämmas av företag t.ex David Sears.