Myntkrönika del I
Bertils myntkrönika
Under denna rubrik har Bertil åtagit sig att i varje kommande utgåva av myntbladet vandra genom mynthistorien i kronologisk ordning med nedslag här och där och lyfta fram sådant som kan vara av intresse för oss i klubben. Och vad är då inte naturligare än att börja riktigt från början, dvs med de första mynten, som kom från Lydien.
Kung Krösus och hans mynt med efterföljare
Mynthistorien har sin början i Lydien, ett land i västra Mindre Asien. Det var beläget innanför den nuvarande turkiska staden Izmir (tidigare Smyrna) och huvudstaden hette Sardes.
I Lydien införde man mynt under senare delen av 600-talet f Kr, främst för att underlätta statens betalning av sina legosoldater och ämbetsmän samt för inkassering av skatter och avgifter. Viktenheten stater (uttalas statä´r) på 14,2 gram och delar därav var utgångspunkt för mynten,. Även de minsta nominalerna, t ex 1/48 och 1/96 stater, hade dock för stort värde för praktiskt bruk bland gemene man. Många fynd av lydiska mynt har gjorts i bl a Efesos på Turkiets västkust.
Dessa första mynt framställdes av metallegeringen elektron (uttalas ele´ktron), bestående av en blandning av guld och silver (vanligen mera silver än guld). Den fanns naturligt i slammet i floderna i Lydien. Som symbol pryddes mynten vanligen med ett högervänt lejonhuvud med en märklig vårta i pannan. Baksidan var försedd med en inkus (ickeföreställande intryckning).
Drygt femtio år efter dessa första mynts tillkomst kom kung Kroisos (Krösus) till makten i Lydien. Han regerade åren 560-547 f Kr. Under hans tid utvecklades metallurgin så att man kunde skilja guld från silver i elektronmetallegeringen. Detta medförde att man fortsättningsvis kunde prägla både guld- och silverstaterer och delar därav, varvid den i guld var värd ca 14 gånger mer än den i silver. Efter en tid reducerades guldstaterens vikt så att värdeförhållandet blev mera praktiska 10:1. Kung Kroisos lär ha blivit oerhört rik på denna myntning.
Motivet på kung Kroisos mynt var liksom tidigare ett högervänt lejonhuvud (dock utan vårta!), men nu dessutom med ett motstående vänstervänt tjurhuvud. Det är mynt av denna typ – både i guld och silver – som man kan se på de internationella myntauktionerna och som är någorlunda överkomliga, åtminstone i silver.
Den persiske kungen Kyros erövrade år 547 f Kr Lydien, men statermynten fortsatte att präglas tills kung Dareios (522-486 f Kr) i stället införde ett persiskt myntsystem, där guldmyntet benämndes dareik och silvermyntet siglos (shekel). Båda har som motiv en knästående pilbågsförsedd krönt mansperson. Siglos-mynten träffar man på då och då och är tämligen överkomliga.
Bertil
Bra källa för den som vill veta mera: Rudi Thomsen: Oldtidens penge, STRIX 1994