Myntkrönika del II
Bertils myntkrönika
I denna andra del fortsätter vandringen i historien från de första mynten i Lydien till den
omfattande myntningen i det antika Grekland.
Antikens grekiska mynt
På 600-talet f Kr infördes ett nytt mått- och viktsystem, som efter hand kom att tillämpas
inom hela det grekiska väldet och även för nymodigheten mynt. Dessförinnan användes
bland annat järnspett som värdemätare. Ett sådant spett kallas för oboloi och ett knippe
med sex spett för drachmai. Dessa benämningar överfördes senare till mynten.
Men först till ön Egina utanför Athens hamnstad Pireus. Ca 530 f Kr var man här den
första av de många grekiska stadsstaterna att utge mynt; silverstater med en havssköld-
padda som motiv. På det grekiska fastlandet följde Korint efter med en tetradrachm med
den bevingade hästen Pegasus. Mynttillverkningen spreds härifrån snabbt till bl a södra
Italien och Sicilien. Den mest betydelsefulla stadsstaten när det gäller myntning blev
Athen. Efter en period med s k vapensköldsmynt infördes på 500-talets slut den kända
tetradrachmen med porträtt av skyddsgudinnan Pallas Athena på framsidan och den
heliga ugglan på baksidan. Tillgången på silver hade ökat avsevärt i och med upptäckten
av stora silverfyndigheter nära Athen och stora mängder mynt tillverkades. Efter de
nämnda tre stadsstaternas – Egina, Korint och Athen – tidiga myntning påbörjades mynt-
tillverkning snabbt i de många andra stadsstaterna i det grekiska väldet.
Värdet på silvret i mynten var tämligen högt, så de mynt som präglades för gemene mans
bruk blev opraktiskt små, såsom obolen och delar av den. Grekerna började under 400-
talets slut framställa bronsmynt i Syditalien och Sicilien, som efter viss nedbantning blev
tämligen hanterliga. Denna typ av mynt spreds snabbt inom det grekiska väldet för var-
dagligt bruk.
Om myntens värde kan sägas att en dags förplägnad år 420 f Kr för en soldat motsvarade
4 oboler (2/3 drachm). Solden för en soldat 20 år senare var 25 drachmer i månaden eller
5 oboler om dagen. En yrkesarbetare kunde få en drachm om dagen vid byggandet av
Parthenon på Akropolis i Athen.
Även de makedoniska kungarna - främst Filip II och hans son Alexander den store - hade
en mycket omfattande mynttillverkning. Ett kuriosum är att nämnde Filip - förutom att in-
föra guldmynt - även vann hästkapplöpningen vid Olympiska Spelen år 356 f Kr. Efter att
Alexander den store erövrat Perserriket år 330 f Kr inleddes en blomstrande tid med pen-
ningekonomins utbredning ända till Indien österut. Denna tid, som varade ett par hundra år,
benämns hellenismen och konstnärligt allt mer fulländade mynt tillverkades i stor mängd.
Tidsåldern dessförinnan kallas den klassiska, medan den första tidsåldern med mer eller
mindre primitivt utformade mynt benämns den arkaiska.
Bertil
Bra källa för den som vill veta mera: Rudi Thomsen: Oldtidens penge, STRIX 1994