Myntkrönika del V
Bertils myntkrönika
I denna femte del fortsätter vandringen i mynthistorien från de keltiska till de bysantinska
mynten.
De bysantinska mynten
Det romerska riket - vars mynt avhandlats i krönikans tredje del - delades i en östlig och en
västlig del ca år 395. Den västliga delen av riket tynade bort för att helt upphöra år 476,
medan den östliga frodades och vidareutvecklades som det östromerska eller bysantinska riket
med det gamla Bysantion som huvudstad (namnändrad till Konstantinopel av Konstantin den store
redan på 330-talet).
I slutet av 300-talet infördes kristendomen som statsreligion i det bysantinska riket och kring
år 400 började de första kristna symbolerna - främst korset - införas på mynten.
Det bysantinska riket sträckte sig under Justinianus I (527-565) ända från Spanien till Persien
inklusive nordafrikanska kusten. År 1025 ingick även mindre Asien, Cypern, Kreta och balkanhalvön
samt italienska halvöns södra del. Osmanernas erövring av Konstantinopel år 1453 ändade det
bysantinska rikets tusenåriga historia.
En lång rad bronsmynt började produceras under Anastasios I (491-518) med follis = 40 nummia
(notera ursprunget till ordet ”numismatik”). Här finner man på frånsidan de grekiska
värdebokstäverna M = 40, K = 20; I = 10, E = 5 och B = 2 Nummis. Nu började regeringsår införas
på mynten, vilket gör att de kan dateras. Politisk och ekonomisk nedgång försvagade efter hand
riket och mynten blev mindre. Från niohundratalet finns det enbart enstaka mynttyper, som dock
är svåra att datera. Vid denna tid blev miliaresion huvudmynttyp, dock av ringa betydelse.
Konstantin I (306/324-337) införde guldmyntet solidus (4,54 g), som även blev det bysantinska
rikets standardmynt i flera hundra år (grek. nomisma). Efter 900-talet reducerades myntvikten
och benämningen blev histamenon. Skålformiga mynt introducerades - scyphati - som myntades till
trettonhundratalets slut. Under bysantinska rikets senare tid användes inte längre guld.
Konstantinopel förblev hela tiden rikets huvudmyntort, men även andra myntorter producerade
bronsmynt.
De bysantinska mynten visar på åtsidan kejsarens bild (ibland även med tronföljaren, hustrun,
en medregent eller något helgon), men de är stiliserade och opersonliga. Frånsidan visar
gudinnan Viktoria med en korsstav. Från Justinianus II (685-695, 705-711) avbildades Kristus,
senare även Maria och något helgon. Bronsmyntpräglingen förföll redan under Phokos (602-610),
varvid myntbilderna utgick.
Trots allt präglas de bysantinska mynten av hög konstnärlig kvalitet med intressanta stilarter.
Bertil
Innehållet fritt ut ”Helmuth Kant: Das große Münzlexikon”